Jag har inte varit inne på min blogg på evigheter... hm, man kan ju undra varför, har helt enkelt glömt bort den, skrattar gott. Vi är snart inne i mitten av februari och det har gått 1½månade på 2011, suck, tiden bara springer i från oss. Mycket har hänt och mycket fortsätter att hända... Det var mycket turbulens i familjen under en tid men allt har nu lagt sig och saker och ting är på rätta väg igen:D...

Vad som pågår här just nu, ja... Kevin går på konfirmation och ska konfirmera sig i Juni månad, kan inte riktigt fatta det, han blir 15år i sommar!!! och att han ska konfirmera sig... Är såååå stolt över honom på alla sett och vis:D Han och Louise har snart varit ett par i 1år och 2månader, känns som om det var igår han träffade denna goa tjej... Hon gör honom sååå lycklig och hela han skiner som en solstråle... Men det är inte konstigt, hon är ju bara sååå genom go, denna tjej:).

Julia närmar sig sin 9-årsdag, suck... Hon fyller 9-år den 15april, då är det dags för kalas, denna gången ska hon ha det på Big Bowl, sååå gött det ska bli, slippa ha allt här hemma, slippa fixa och dona med godispåsar osv... nej, denna gången tar vi den lätta vägen ut, skratt... Det viktigaste är ju dock att hennes dag blir tills vad hon vill:D

För min egen del är jag på väg att göra en massa förändringar:D... för det första har jag from den 31/1 börjat på Cambridge för att gå ner alla min överflödiga kilo:D:D... Och i morgon den 14/2-2011... så startar jag och min väninna Therese med våran träning på Friskis & svettis:D:D... då är det träning 3gånger i veckan, ska bli sååå gött<3<3<3... Så till sommaren räknar jag vara färdig med min vikt nedgång och vara i full gång med min träning, både när det gäller yoga, spinning och styrketräning mm... På fredag ska jag och Therese på våran andra floating, bara sååå gött är det... det kommer vi att göra en gång i veckan i 3månader, sedan får vi se vad det blir av det hela:D:D... Så en hel omvändning av mitt liv är det jag själv håller på med:D och BRA kommer det att bli...

Niclas kämpar på med sina besvär med sin nacke men ska vara iväg på måndag 17.30 hos en kiropraktiker och där ska han gå en gång i veckan för bahandling och vi hoppas nu att han ska kunna få bukt med dessa besvären:D:D Tror det kommer bli skit bra i långa loppet... Det är nog det enda JUST nu som är hans förändringar, detta pga att det är hans prioritering i livet just nu...

Nej, nu hinner jag inte skriva mer om detta, dags att göra sig ordning för jobbet:D Önskar alla en riktigt trevlig söndags kväll<3<3

Bamsekramen:D

Då har snart helgen passerat... Haft lite kvalitets tid med Niclas, då han varit hemma 2 dagar extra faktiskt varit ganska trevligt, annars har vi ju bara helger lediga tillsammans:)

Det har varit en ganska lugn helg, Jessica och Kim tillsammans med lill killen, har varit nere i helgen. Vilken hel mysig påg dom har, finner sig i allt och säger dock inte mycket:) Det är såååå mysigt att ha honom i famnen. Dom for hem i förmiddags.

Har städat lite igen, tagit där man kanske inte städar varje dag, under kyl och frys, hm. Slog mig idag att det var ett tag sedan jag tog där under så jag for for ner på alla fyra och lag mig och skurade där under, hm... Det var behövligt, skratt. Niclas och jag har åter igen sorterat papper och gått i genom alla våra pärmar och satt i ordning papper som var lösa, suck... förstår inte varför man ska behöva ha så attans mycket papper, hm. Och spara ska man behöva göra också, suck, blir sååå trött på det. Men mycket av det åkte idag, så nu är resten innsatt i pärmar.

Igår skruvade Niclas ner mitt skrivbor, känns inte som om jag behöver det just nu, då jag har en bärbar data. Det blev en samlar plats i stället, där jag la allt som jag inte visste var jag skulle göra av, hm. Men nu är det nere och det är mer plats i datarummet. Nu ska vi bara köra en del skräp till tippen, ska kolla om det är öppet i morgon, tror dock inte det men det blir till att chansa:)

Elinor tittade hit en stund idag, hon hade sin nya pojkvänn Linus med sig, 20år och var nog som dom flesta killar i den åldern. Men han var trevlig och han fann sig ganska snabbt till ro i vår familj... Han går fortfarande i skolan, just nu läser han till kock men han var inte riktigt säker på om det var det han verkligen ville, så han fick se sedan när han börjar 4:de året, om det blir kock eller bilmekaniker eller vad det blir:) Hm, kanske en bilmekaniker till, skratt, det behöver vi ju, Niclas tyckte det var en jätte bra tanke han hade, skratt...

Vi åt middag och tog en fika tillsammans... Elinor fick spendera lite tid med sina syskon som hon så gärna ville. Så det har varit full rulle, så nu är det dags för mig och Niclas att få lite kvalitets tid.

Julia ska komma isäng i tid, då skolan börjar om 2 daga, jipppiiiii... ska bli sååå skönt att komma tillbaka till vardagen igen och allt vad det innebär. Det som är synd är att mina två veckor som jag varit ledig, har sprungit iväg så på onsdag börjar jag jobba igen, suck. Men får väl tänka positivt, det är snart dags för semester:)

Nej, nu får det vara bra för idag... Ha det gott tills nästa gång:)

Puss och kram

Fick sovmorgon idag, då Niclas gick upp och fixade och donade med både det ena och det andra:) Han kan när han lägger den sidan till, skratt. Det har för övrigt varit lugnt, förutom Julias små hormon spratt, hm. Bara att tänka positivt, det går ju faktiskt över... Men det sägs ju att äpplet inte faller långt från trädet, skratt. Förstår bara inte varför alla tre barnen ska behöva ta mitt humör och temperament, hm. Visst, det kan vara till fördel i vissa situationer men jag kan säga att det är inte lätt att vara liten eller tonåring med det humöret och temperamentet...

Jag fick aldrig möjlighet när jag var liten att lära mig att kontrollera mitt... men jag gör vad jag kan för att ungarna ska få det lite lättare i framtiden. Många gånger är det bra att vara envis och ha ett jävlarenamma men då måste man kunna kontrollera det:)

Vad händer annars idag, ska strax köra lite ärenden och handla lite, får folk i kväll:) men det blir bara en lugn och harmonisk hemma kväll idag med lite gott att äta och kanske något gott att dricka:) Får se...

Annars händer det inte speciellt mycket, Niclas håller på och ska röja i datarummet, ska skruva ner mitt skrivbord och flytta på gardroberna så att det förhoppningsvis blir mer plats där inne, hm...

I morgon ska jag iväg på en makeover, hm, ska strypa min älsta dotter som satte mig på detta, suck, men det blir nog roligt ändå. Jessica ska följa med, hel makeover och fotografering, skratt. Ska bli väldigt intressant och se hur man kommer att se ut efter det... Vem vet, kanske en helt ny jag, hihihihi.

Annars så händer det inte speciellt mycket denna helgen, min älskade mor jobbar ju hela helgen, så någon träff med henne blir det inte men hon ska komma och hjälpa mig med fönstrena tisdag närsta vecka, detta då jag har så attans ont i mina händer pga min psoriasis. Det börjar bli väldigt jobbigt, hoppas min läkare har något förslag när jag kommer till henne den 8:de april... för att inte kunna använda händerna till 110% kan tära på en ganska mycket... får väl se vad det blir av det.

Nej, nu ska jag bege mig iväg och fixa mina sista ärenden:)

Va rädda om varandra och se varje dag med nytt ljus och nya hopp:)

Puss och kram tills nästa gång

Halva påsken har gått och jag får säga att det har varit ett helt underbart och lugnt påsklov:) Peter och Tias har varit här sedan i tisdags och det har varit lugnt och harmoniskt... En liten händelse mellan Julia och Tias i går men det löste vi tillslut, lugnt och harmoniskt. Julia blev först lite sur och ledsen men när hon tillslut kom underfull med att det inte var lönt, så gjorde hon det hon skulle:) Hon gick ut och bad Tias om ursäkt och lika gjorde han... sedan var problemen lösta:) Kändes skit skönt.

Det tar lite längre tid för henne att inse att det inte längre lönar sig att skrika eller lägga till tårarna. Vi för inte längre några diskutioner med henne, utan hon får gå undan tills det hon har lugnat ner sig, sedan kan vi prata. Och det fungerar kanon bra... Det är mycket för henne att ta in, så det blir att man tar det steg för steg. Det är slut på skrikande och smällande så mycket har hon förstått men det är lika svårt för henne som för oss alla andra. Men det går framåt och hon är duktig, lilla snäckan.

Så efter en period som har varit tuff med både det ena och det andra så ser det nu ljusare ut:) Allt känns mycket lugnare och fungerar mycket bättre. Kevin hjälpte i går till med middagen, visst han kan just nu inte göra såå värst mycket  men han lär sig och vill lära sig...

Att svettsa tillsammans alla igen och få lugn och harmoni är det vi är ute efter och jag kan med handen på hjärtat säga att det känns som om det ska fungera denna gången. Men att lägga om allt i en familj är inget man gör över en natt. Det är mycket vi alla ska tänka på, men jag tycker att det än har gått smidigt och att alla lägger mycket tid till att tänka både en och två gånger innan man säger eller gör något...

Niclas han kämpar med att vara mer öppen i alla sina sinnen, vilket för han inte alltid är lätt, då det är något han inte har med sig bagaget från det att han var liten eller bodde hemma. Många tycker att det är en självklarhet, och jag visst det kanske det ska vara, men så är faktiskt inte fallet. Det är något som man får lära sig som liten och under sin uppväxt. Om man inte får det med sig, så kan det ju inte vara en självklarehet, vi är alla olika individer, vilket man ska vara hur skulle saker och ting annars se ut??

Saker och ting som är en självklarhet för mig innbär inte att det är det för han eller någon annan. Men man måste försöka att hitta någonstans på vägen och kunna kompromissa, att mötas halvvägs:)

Det finns vissa saker som Niclas känner att han har missat eller saknar och vad det beror på kommer vi nog att komma underfull med under denna resans gång. Och det är något som han faktiskt, för en gång skull ser fram mot. Att kunna se saker och ting ur mer än ett perspektiv är något som är svårt för honom, allt har många gånger bara varit det som har legat precis framför honom. Han vill och kan öppna sina vyer:)

Mitt eget stora problem är nog mitt humör och temperament... Jag har många gånger fått höra att jag är vuxen och att det är min skylldighet att kunna styra det, lägga band på mig själv, hm. Det har jag nu fått lära mig, det är inte en självklarhet... Jag lägger band på mitt humör och temperament till en viss del men jag har lika stor rätt som alla andra människor att bli förbannad.

Något jag också har kommit fram till, är att det är lätt att titta på hur andra är men att titta på sig själv och leva upp till sina egna krav, är inte det lättaste. Man kan tycka och tänka hur mycket man vill, men det finns ingen på hela denna jord som är perffekt, ingen... Men jag har bestämt mig för att göra allt jag kan för att lära mig att leva upp till mina egna krav och att inte ställa krav på någon, som jag själv inte kan leva upp till... Sedan vad andra tycker och tänker berör inte mig längre. Jag får vara snobb, högfärdig eller märkvärdig i andras ögon, det är inget som bekommer mig längre.

Vi gör detta för att finna lugn och harmoni och för att barnen tillsammans med oss, ska må bra. Kunna komma någon stanns i sitt liv och förhoppnings vis kunna bära med sig det dom lär sig av detta, till sin egen framtida familj:)

Att får kvalitetstid med alla är något som vi kommer att prioritera, sedan vad det blir får vi se. Men vi ska ha kvalitets tid med alla, det innebär även att jag och Niclas kommer att få det... Vi har bestämt att vi ska ut och äta middag, bara han och jag, i början av nästa månad, vilket vi bägge ser fram mot  . Det är lika viktigt att värna om bara oss, som resten av familjen. Sedan vad man väljer är viktigt är upp till var och en, alla prioriterar vi olika... 

Nej, nu är det dags att göra frukost till Julia och Tias:) Men tills nästa gång, var rädda om varandra och verna om det ni har, för ingen kan svara på vad morgon dagen har att ge:)

Bamsekram till er alla

Jaha... klockan är snart 13.05, vilket innebär att halvar dagen snart har gått, hm. Tiden bara springer iväg, känns inte som om jag ska hinna med allt som jag hade planerat idag men vad då, det finns en dag i morgon också:) då får vi ta rästen då.

Tvätten är nu igång, hade inte sååå mycket att tvätta men bättre att göra det nu innan det blir upp över öronen:) tvättar hällre 2gånger i veckan än 1gång, blir lite mindre att tvätta per gång då, man får ju planera lite.

Vad kommer annars att hända idag... Vi bestämde igår att det är Kevins dag att hjälpa till med maten, vilket han mer än gärna gjorde  ... Han vill lära sig att laga mat, hjälp!!! Någon har bytt ut min son eller gjort något med honom, skratt. Vad det blir till mat har dock inte kommit fram till än, hm och fråga dom andra är knappast lönt, man får bara till svar, VET INTE och sedan sticker allt som skollade råttor, suck. Får väl se vad jag kan komma fram till:-)

Ska ner i tvättstugan igen, sedan är det dags att gå ut med hundarna...

Men tills nästa gång

Puss och kram till er alla

Jaha, då har ungarna påsklov, vilker för en  gång skull har varit skönt... det var länge sedan som man kände så inför ett lov:-) Kevin har haft sin kompis Fredrik sovande här i två nätter och roligt har dom haft, skratt. Fredrik är en lugn och harmonisk kille och riktigt trevlig:-)

Kevin har varit på ett kanon bra humör, fast han saknar sin flickvänn som är utomlands, hm, men hon ska tydligen komma hem på torsdag eller om det var nästa torsdag. Snacka om att han väntar febrilt på att tiden ska gå, hm. Tänk när man själv var i den åldern:-). Livet lekte och man hade inte en aning om vad framtiden hade för överraskningar:-). Hade man vetat vad man vet idag, så kanske man hade gjort vissa saker lite anorlunda, eller... hm. En gåta som får förbli bli olöst, skratt.

Julia har sovit hos en kompis hela helgen... det kändes lite tomt utan mitt lilla troll. Det märks att hon sakta men säker håller på att växa upp, hon blir 8år om två veckor, suck... kan inte fatta att hon går upp i andre klass till hösten och att Kevin går upp i 8:an... han har bara två år kvar i högstadiet sedan är det gymnasiet som gäller, jaha... vad gör man sedan. Med dom planer och funderingar som Kevin ligger inne med, så har jag en känsla av att han inte kommer att finnas i sverige länge efter det att han läst klart här... Han vill bli byggare och när han är färdig här i Sverige vill han bygga på sin utbildning utomlands, stackars lilla mig:-(. Jag kommer ju att klättra på väggarna men skulle han besluta att det är det han vill göra, så kommer vi att stötta honom till 110% och kommer att bli såååå stolta över honom, även om han inte skulle göra det så kommer vi att vara lika stolt över honom.

Han vet vad han vill med livet och det känns som om han kommer att genomföra det, även om det inte alltid har eller kommer att bli lätt men han är envis, vilket jag tror att han kommer att ha nytta av i framtiden, det vill säga om han lär sig att använda det på rätt sätt...

Den senaste tiden har bestått av väldigt mycket funderingar, beslut att ta och funderingar kring hur vi ska göra med vissa saker...

Det känns som om den sista pusselbiten föll på plats i går:) Känns som om vi kan se ljuset på tunneln nu:-). Känns som om mycket blev väntilerat mellan oss alla idag, känns sååå attans bra. Så nu tror jag att alla beslut är tagna och nu ska vi bara få allt att falla i rätt ordning:) Kommer att berätta mer så småningom om dom beslut som vi tagit och vilka förändringar som vi kommer att göra och vilka framsteg det kommer att medföra:-) Just nu vet jag bara att det känns fannn så bra, känns som flera ton tegelstenar har fallit från mina axlar:-)

Idag för första gången på mycket länge sa min son till mig: Mamma, jag älskar dig och är glad för allt du gör för mig!!! Min son sa detta till mig!!! Det kändes så ofattbart, min första tanke var, hallå vad har ni gjort med min son, det låter kanske konstigt att tänka så men vet man hur det varit mellan oss i perioder så förstår man att jag blir chockad:) Men fan sååå glad. Jag ville ha en kram men där gick gränsen, buhu. Det är bara att acceptera att han tycker att han är för stor för att kramas, han sparar väl dom till sin flickvänn, skratt. 

Nej, nu ska jag se till att nanna kudden, ska upp tidigt till morgonen, ska hämta Julia hos mamma på morgonen kl 08 och sedan kommer lilla Philippa hit och ska vara här hela dagen. Ska tvätta klockan 12, har även lite annat som ska röjas undan här hemma:-) Så i morgon blir det till att vara flitig:-)

                                                  
Puss och kram
                                                  
tills nästa gång

Då har man gått av sitt nattpass och ska nu njuta av två veckors ledighet:) ska bli sååå gött. Känner att jag just nu behöver det med alla tankar och funderingar som jag går med... Men en del av dom har jag redan löst, nu är det bara resten kvar, skratt. Går bla och funderar på om jag ska bygga på min undersköterska/mentalsköterska utbildning, hm. Jag är bara lite kluven på vad jag ska välja eller om jag ska välja hela kittet, suck. Tycker inte om när man ska behöva vela fram och tillbaka på detta sättet.

Det är inte att jag inte vet vad jag vill göra och jag vet att jag har möjligheten till det... utan min stora fundering är om jag kommer att orka en period till, hm. Får väl se vad jag kommer fram till, förhoppningsvis så har jag kommit fram till ett beslut innan dessa två veckor har gått...

Min stora dröm är ju att få jobba med barn/ungdom som har olika svårigheter av olika anledningar eller ungdomar som har hamnat snett här i livet och har hamnat i droger och andra svårigheter... att få var en del av deras liv och försöka få dom på fötter och kunna se en ljus framtid... det hade varit mitt ideal jobb, ett jobb jag alltid drömt om... Får väl se vad framtiden har att ge och vad jag kommer fram till, hm.

Nu börjar man känna av att våren är här:-)... Det är bara sååå underbart. Man känner sig piggare och man känner sig mer motiverad till att göra allt det man skulle gjort för länge sedan:-) Så nu är det jag som ska börja fixa till balkongen och framsidan, så att man så småning om kan börja sätta lite blommor i blomlådorna:) Det gör ju att det ser lite mer levande ut och alla färger, det blir sååå färgglatt och vacker, skratt.

Våren och sommaren har så mycket att ge och för min del blir allt så mycket lättare på någor sett. Jag har lättare för att se saker ur en positiv synvinkel, allt är inte lika negativt.

Saknaden av min älskade far och vår älskade vänn Miche, finns fortfarande kvar. Ska ner en sväng på minneslunden idag, hade jag tänkt. Brukar köra ner där då och då och sitta en stund. Tankarna lättar lite och på något sätt känner jag att pappa finns med mig... Låter kanske konstigt men på något sett kan jag många gånger finna styrka till mycket, efter att jag suttit där en stund. Han var dock min stora stötte pelare i många svåra situationer och många svåra beslut som man har behövt att ta under sin uppväxt... Det är en trygghet som har rykts undan och som ingen eller inget kan ersätta... Men jag måste tro på att han finns med mig i svåra stunder... det gör att saker och ting känns mycket lättare.

Jag kan med handen på hjärtat säga, att hade jag inte haft dom personer runtomkring mig som jag har, så hade jag inte suttit här jag sitter idag. Mina barn hade inte haft någon mamma och Niclas hade inte haft någon fru. Jag är evigt tacksam mot mina älskade vänner, som har funnits för mig i alla mina svackor, att jag har haft axlar att luta mig mot när jag har behövt och att ni har orkat lyfta mig när det kändes som om jag skulle sjunka och kvävas... Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid att finnas med mig...

Nu är det dags att ta en liten runda med hundarna i det härliga vår vädret. Men tills nästa gång, sköt om er och var rädda om varandra...

Bamsekramen 

Då var man inne igen, inne i en period där jag känner mycket sorg och saknad... Saknaden efter min älskade far och vår älskade vänn Miche. Det har snart gått ett helt år sedan vår vänn lämnade oss men ännu så känns det emellan åt som om han ska knacka på dörren och säga titt ut och allt är tillbaka till det vanliga igen... När värkligheten hinner i kapp, så vet jag att han kommer inte komma tillbaka, han är borta nu och för alltid, vår älskade vänn som alltid kommer att vara älskad och saknad. Du kommer alltid att finnas med oss, i tankar och hjärtan.

Min älskade och saknade far:(... vi är inne på 8:de året sedan han lämnade oss. Tomheten är fortfarande enorm. Så många gånger jag saknar hans styrka, han tröst i jobbiga situationer. Hans lösningar på vissa situationer... visst, han var ingen perfekt människa, han hade brister och fel precis som alla vi andra. Men när det väl gällde så ställde han alltid upp, han fanns där alltid när det väl gällde något. Han var i slutänden ändå vår styrka och vår stötte pelare i våra olika jobbiga situationer. Och just nu skulle jag behöva lite av hans styrka till att reda ut och klura ut vissa saker... Skulle behöva hans axel att vila mot, hans armar som hade kunnat hålla upp mig när det känns som om allt ska rasa,  eller när det känns som om jag ska falla och inte orka resa mig igen. Jag vet att jag kan ta mig igenom detta och att jag inte kommer att falla igenom igen. Men räddslan finns där alltid... 

Det gäller att ta en dag i taget och lära sig att hantera och acceptera, allt eftersom varje period av saknad och sorg som kommer. Visst det blir lättare att acceptera och hantera för varje år som går. Men det kommer nog alltid att finnas ett stort tom hål i mitt hjärta och mina själ. Och hur mycket man än lär sig att hantera dom olika peroiderana så kommer saknaden aldrig att försvinna.

Så den som säger att man lär sig leva med det och att tiden läker alla sår, det är något som jag absolut inte håller med om, såret kommer aldrig att läka men visst man lär sig att leva med det. Och någon stanns på vägen så känns det ändå som om min älskade far finns med mig, att han vissa gånger ger mig styrka till att hantera vissa situationer. Du är borta nu och för alltid men du kommer alltid att finnas med mig i mina tankar, hjärta och själ. Min älskade far, du kommer alltid att vara saknad.

Till två människor som alltid har legat mig varmt om hjärtat och som jag alltid kommer att bära med mig. Min älskade far och min älskade vänn Miche. 

Kram tills nästa gång